28. Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.
29. Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen.
30. Den natten steg farao upp, han och hans hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget hus där inte någon var död.
31. Farao kallade under natten till sig Mose och Aron och sade: »Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni har bett att få göra!
32. Ta med både era får och era kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse också för mig!«
33. Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans.
34. Så tog israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen och bar dem på axeln.
35. De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder.
36. Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna.
37. Israeliterna bröt upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600 000 män till fots, förutom kvinnor och barn.
38. En mängd löst folk gick med dem, och därtill väldiga hjordar av får och kor.
39. Av degen som de hade med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. De hade inte hunnit syra degen, eftersom de drevs ut ur landet så hastigt att de inte kunde vänta, och inte heller hann de göra i ordning någon proviant.
40. Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år.