9. »Vi går både unga och gamla«, svarade Mose, »vi går med våra söner och våra döttrar, med våra får och våra kor, eftersom vi skall fira en högtid till Herrens ära.«
10. Farao sade: »Ja, nog skulle Herren vara er nådig om jag lät er gå med kvinnor och barn — där ser man att ni har onda avsikter.
11. Nej, ni män får ge er i väg ensamma för att frambära offer åt Herren. Det är ju det ni har bett om.« Och så jagade man bort dem från faraos hov.
12. Då sade Herren till Mose: »Sträck ut handen över Egypten, så att det kommer gräshoppor över landet och äter upp allt som växer där, allt som haglet har lämnat kvar.«
13. Mose sträckte ut sin stav över Egypten, och Herren lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten, och när det blev morgon hade östanvinden fört med sig gräshopporna.
14. De kom över hela Egypten och slog ner överallt. Så många gräshoppor har aldrig skådats och kommer aldrig att skådas.
15. De täckte marken så att den blev alldeles svart, och de åt upp allt som växte i landet och all frukt på träden som haglet hade lämnat kvar; inget grönt fanns kvar på träden eller på marken i hela Egypten.
16. Då skyndade sig farao att skicka efter Mose och Aron. Han sade till dem: »Jag har förbrutit mig mot Herren, er gud, och mot er.
17. Förlåt mig nu denna enda gång vad jag har gjort, och be till Herren, er gud, att han befriar mig från denna dödliga plåga.«
18. Mose lämnade farao och bad till Herren.
19. Då lät Herren vinden slå om till en hård västan som förde med sig gräshopporna och sopade ut dem i Sävhavet. Inte en enda gräshoppa blev kvar någonstans i hela Egypten.
20. Men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han släppte inte israeliterna.
21. Herren sade till Mose: »Lyft handen mot skyn, så skall ett mörker komma över Egypten, ett mörker så tätt att man kan ta på det.«
22. Mose lyfte sin hand mot skyn, och ett djupt mörker låg över hela Egypten i tre dagar.
23. Människorna kunde inte se varandra eller gå någonstans på tre dagar. Men överallt där israeliterna bodde var det ljust.
24. Då kallade farao på Mose och sade: »Gå, och frambär offer åt Herren! Ni behöver bara lämna kvar era får och era kor — kvinnorna och barnen får gå med er.«
25. Men Mose svarade: »Tänker kanske du förse oss med slaktoffer och brännoffer så att vi kan offra åt Herren, vår Gud?
26. Nej, vår boskap måste också gå med oss — inte en klöv får bli kvar! Det är av boskapen vi skall offra åt Herren, vår Gud, och vad vi skall offra åt Herren vet vi inte själva förrän vi kommer fram.«