14. Han bestämde en dag och beredde sig att gå in i templet för att företa en undersökning.I hela staden rådde stark oro.
15. Prästerna kastade sig ner framför altaret i sina ämbetskläder, ropade till himlen och bad honom som stiftat lagen om anförtrott gods att låta dessa depositioner få förbli orörda för ägarnas räkning.
16. Det var hjärtslitande att se översteprästen: hans ansiktsuttryck och blekhet förrådde vilken ångest han kände.
17. Mannen skalv i hela kroppen av fasa, så att alla kunde se hur han led i sitt hjärta.
18. Från husen rusade männen ut i stora skaror, och allt folket samlades till bön på grund av den vanära som hotade den heliga platsen.
19. Kvinnorna skockades på alla gator, klädda i säcktygsskynken som knutits ihop under brösten, medan de unga flickorna, som inte fick lämna husen, sprang till portarna och murarna eller lutade sig ut genom fönstren,
20. och alla stämde in i böneropen med händerna sträckta mot himlen.
21. Det var ömkansvärt att se alla människorna som låg framstupa om varandra och översteprästen som stod där i ångestfull väntan.