10. Och Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
11. Där inne har jag ställt arken, som innehåller stadgarna till det förbund som Herren slöt med israeliterna.«
12. Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare och sträckte ut sina händer.
13. Salomo hade gjort ett podium av brons och ställt det på förgården; det var fem alnar långt, fem alnar brett och tre alnar högt. Han steg upp på podiet, föll på knä inför de församlade israeliterna, sträckte händerna mot himlen
14. och sade: »Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken i himlen eller på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar.
15. Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David, du har i dag med din hand fullbordat det som du med din mun har lovat.
16. Uppfyll också, Herre, Israels Gud, detta som du har lovat din tjänare David, min far: att han aldrig skall sakna en ättling som sitter inför dig på Israels tron, om bara hans efterkommande vaktar på sina steg och lever efter din lag, så som han själv gjorde.
17. Låt nu ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse, Herre, Israels Gud!
18. Men kan verkligen Gud bo på jorden bland människorna? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt.
19. Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag uppsänder,
20. och låt din blick dag och natt vila på detta hus, den plats om vilken du sagt att den skall vara hemvist för ditt namn. Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats.
21. Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt!
22. Om någon förbryter sig mot en annan och åläggs att fria sig med en ed och svär inför ditt altare i detta tempel,
23. hör det då i himlen, grip in och skipa rätt åt dina tjänare. Döm den som är skyldig och ge honom det straff han förtjänar, men frikänn den som är oskyldig och ge honom vad rättvisan kräver.
24. Och om ditt folk Israel lider nederlag mot en fiende, eftersom de syndat mot dig, men vänder om och prisar ditt namn, ber till dig i detta hus och ropar om nåd,