8. Jojakims historia i övrigt, det avskyvärda han gjorde och befanns skyldig till, har nedtecknats i boken om Israels och Judas kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
9. Jojakin var arton år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
10. Vid årsskiftet lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babylon tillsammans med de dyrbara föremålen i Herrens hus. Han insatte hans bror Sidkia som kung över Juda och Jerusalem.
11. Sidkia var tjugoett år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem.
12. Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon; han ödmjukade sig inte för profeten Jeremia, som talade på Herrens uppdrag.
13. Ja, han bröt också med kung Nebukadnessar, som hade låtit honom svära en ed vid Gud, och han var styvnackad och omedgörlig och ville inte vända om till Herren, Israels Gud.
14. Och alla de ledande bland prästerna och folket blev mer och mer trolösa och tog efter de avskyvärda bruken hos andra folk, och de orenade Herrens hus, som han hade helgat i Jerusalem.
15. Gång på gång sände Herren, deras fäders Gud, varningar till dem genom sina sändebud, eftersom han ville skona sitt folk och sin boning.
16. Men de förolämpade Guds sändebud, föraktade hans ord och förhånade hans profeter, tills Herrens vrede mot sitt folk blev så stor att den inte längre kunde hejdas.
17. Då sände han den kaldeiske kungen mot dem och dräpte deras unga män med svärd i helgedomen; han skonade varken ynglingar och flickor eller den som var gammal och svag — alla gav han i Nebukadnessars våld.