5. Profeten Shemaja kom till Rehabeam och Judas furstar, som hade samlats i Jerusalem inför hotet från Shishak, och sade till dem: »Så säger Herren: Ni har övergett mig, därför skall jag överge er och lämna er i Shishaks våld.«
6. Då ödmjukade sig Israels furstar och kungen och sade: »Herren är rättfärdig.«
7. När Herren såg att de ödmjukade sig kom Herrens ord till Shemaja: »Eftersom de ödmjukar sig skall jag inte utplåna dem utan snart skänka dem räddning. Jag skall inte utgjuta min vrede över Jerusalem genom Shishak,
8. men de skall bli hans tjänare för att de skall förstå skillnaden mellan att tjäna mig och att tjäna främmande kungariken.«
9. Shishak angrep nu Jerusalem och plundrade både Herrens hus och kungens palats på deras skatter. Allt tog han, också de guldsköldar som Salomo låtit göra.
10. I stället för dem lät kung Rehabeam tillverka sköldar av koppar; dem anförtrodde han åt officerarna i livgardet, som höll vakt vid ingången till kungens palats.
11. Var gång kungen gick in i Herrens hus gick livgardet med och bar sköldarna och förde dem sedan tillbaka till vaktrummet.
12. Eftersom Rehabeam ödmjukade sig vändes Herrens vrede från honom, och han krossades inte helt. Det fanns också något gott i Juda.
13. Kung Rehabeam stärkte sin ställning i Jerusalem och fortsatte att regera där. Han var fyrtioett år då han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren utvalt bland alla Israels stammar till hemvist för sitt namn. Hans mor hette Naama och var från Ammon.
14. Han gjorde det som var ont, ty han lade sig inte vinn om att rådfråga Herren.
15. Rehabeams historia, från början till slut, har nedtecknats i profeten Shemajas och siaren Iddos krönika, med släkttavlor. Hela tiden rådde krig mellan Rehabeam och Jerobeam.
16. Rehabeam gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Avia blev kung efter honom.