65. Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66. Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67. Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68. Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69. Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
70. Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun;
71. Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72. Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73. Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74. Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75. I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76. Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77. Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78. Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79. Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80. Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.