1. Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder.
2. I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren.
3. Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda.
4. Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en.
5. Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.
6. Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom.
7. Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns.
8. Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom;
9. Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom;
10. Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse.
11. Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes.
12. Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus.
13. Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda.
14. Ty lekamen är icke en lem, utan månge,
15. När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom?