1. En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga.
2. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
3. Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
4. Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
5. De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
6. Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.